”Det är 20 grader ute” säger mormor och slår till en fluga i fönstret så rutan blir alldeles kladdig av fluginnehåll och så går vi ut och sätter om mormors mönjelilje-skott tillsammans.
När jag inte jäser i solen medans jag läser litteratur som min bror uppmanat mig att läsa blir jag åtta år och räddar daggmaskar och letar kopparödlor. Hos mormor är det så. Det är trankilt och tryggt och det finns alltid saker att göra. Det enda som gör mormors lugna trädgård läskig är getingarna. Det pirrar i magen när jag ser hur getingarna äter på pool-staketet. De är läskiga som fan.
På somrarna går jag och mormor alltid ner till Lugnet för att bada. Idag ville ingen av oss bada utan vi bara satt där på stenarna vid vattnet och pratade, mormor och jag. Bland skäggdoppingar och oblyga nakenbadare. Mormor började berätta om sin ungdoms tågluff och när vi kom hem letade hon fram några album från resorna. Min mormor var oerhört snygg när hon var ung. Karlarna sög sig till henne på resorna. Spanjorerna, fransmännen, italienarna. Alla. Min mormor var som en magnet. ”Innan du binder dig, Maria, så tycker jag att du ska ut och resa som jag gjorde.” Det ante mig. Men jag lovar mormor. Det ska jag.
Nu ska jag berätta om den bästa killkompis jag haft. Någonsin. Han hette Totte och vi gick i lågstadiet på en liten skola i Krokek som hade mörkgröna griffeltavlor i klassrummen och orangea, stapelbara plaststolar i matsalen.
Jag och Totte hade likadana T-shirtar och vi delade samma brinnande intresse för egyptologi. Tillsammans startade vi en Jediklubb för Jediriddare (som vi) och vi tränade hårt med bandyklubbor och suckade över att vi aldrig blir lika visa som Yoda.
Jag lärde honom fusket till The Sims som gav oändligt med pengar och han lärde mig att äta pannkakor med glass och blåbärssylt. I fyran började jag på Hagaskolan, flyttade in till stan och så sågs vi inte mer.
Nu när tio år har gått, och det enda som består är soliga minnen av våra slitna jeans, kan jag undra vad Totte gör nu. Jag undrar om han fortfarande myser vid tanken av hur hjärnan drogs ut genom näsan med krok på liken i det gamla Egypten? Kanske har han facebook eller någon blogg. Vilket fall har jag inte brytt mig om att kolla. Han ska förbli min Jedi-Totte.
Nu har jag tänkt efter riktigt noga för att få ett svar på förra inläggets svåra fråga. Jag ska ta holiday.
För jag har tagit studenten!!
Härlig dag och kväll och natt igår. Jag blev ordentligt uppvaktad av min fina familj som jag tycker så mycket om. Tack, tack, tack!
Trots att mina lungor inte var i sitt bästa skick, kördes det järnet senare på kvällen. Först var det trevligt häng hemma hos Karin med vin och fotboll och sedan bar det av ner till nattklubbsghettot för lite disco. En närmast Jackie Chan-lik manöver i den oändliga ottenkön gjorde att jag fick köa i sisådär 30 sekunder. Inne på otten slog jag halvt ihjäl mig på galna armbågar och golv (ja, hur dumt är det inte att bygga små trappsteg inne på en nattklubb?), så hugo svängde bättre och där dansades det tills bronkerna fick bronkit och jag var tvungen att åka hem.
Avslutningen ägde som vanligt rum i Renströmmen. Elever sjöng, lärare höll tal och jag fick stipendie i foto. Betygen delades ut och så var det hejdå.
Så… Vad ska man göra nu då?
Resan är målet. På uppdrag från bror.
Som sagt har jag blivit sjuk, mitt i studentveckan. Förut trodde jag att jag feberhallucinerade när jag tittade ut genom fönstret, men det var bara världens orangaste måne som lyste där ute.
Jag är så sjuk att jag till och med har ätit yoghurt ur glas. När man äter yoghurt ur glas är man riktigt sjuk. Det vet varenda människa.
Jag och Miriam har varit på bal. Min duktiga mamma hade sytt mig en klänning så jag slapp gå naken. Tack mamma! För en bal ska man allt gå på om man nu ändå får chansen, tycker jag nog. Fast från början tänkte jag att “Nej, bal är ingenting för mig. Jag kan ju inte ens gå i högklackat!” Och det kunde jag ju inte heller, så vi åkte hem rätt tidigt. Men visst var det trevligt och maten var god. Speciellt laxochpepparrots-rullarna och chokladochpistagenöts-moussen.
Jag tycker synd om alla rojaliteter som får utstå många fler sådana här sittningar (som i längden nog inte blir så roliga). Jag och Miriam hade svårt att sitta still de där timmarna och började peta och slå på varandra när det hände för lite. Tänk om Carl Gustav och Silvia skulle börja peta på varandra, så fort de blev uttråkade. Mest medlidande hade jag för dem igår på nationaldagen när de var tvungna att stå och lyssna på några trumslagare i för stora hjälmar. Ja, det är synd om kungen och drottningen.
Äntligen har cdon skickat mig Sugarcubes Live Zabor-dvdn som jag suttit och väntat och väntat på. Bara några veckor försenat.
Samlingen börjar bli rätt så fet nu.
Bra att ha nu när man blivit sjuk.
Studentveckan har börjat så håll i hatten!
Och här är nog veckans soundtrack: