Mamma, jag och min bror Martin går upp klockan fyra på morgonen och stjäl Owes bil, som är stor och har ett okej högtalarsystem. Vi åker på slingriga vägar och tittar på natur och landsbygd under de sex timmar det tar att åka upp till stugan i Sälen. Där tänder vi en brasa som, som vanligt, ryker in först men som sedan flammar upp och blir sprakande varm. Vi kastar in våra mobiler i brasan. Det blir varmt och vi äter risgrynsgröt till frukost. Jag får mandeln och gifter mig på låtsas med Paul McCartney.

Eftersom alla skidanläggningar har gått i konkurs är hela Sälen tomt på Gore Tex. Vi tar en promenad i solskenet och tittar på de vita träden. Allt är så vackert att man går isär. Har med spritpenna och sätter dit prickar över a:et i Knappstigen.

Tillbaka i stugan värmer vi oss med mammas fisksoppa (den med saffran i) som mamma värmt i micron. Vi lyssnar på musik som alla gillar, som inte har ord som Sleighbell, mistletoe och Betlehem i sig. Vi värmer glögg, äter lussebullar och pepparkakor och somnar framför Funny Face med Audrey Hepburn och Fred Astair.

På Ullared blir alla idioter. Du slutar tacka när du blir förbisläppt och slutar be om ursäkt när du råkar kapa någons hälsenor med kundvagnen. Du tappar din sociala kompetens. Det är handla du ska göra på Ullared.

Jag går och kliar mig nervöst på underarmarna. Lite tunnelseende. Det är inte jättehögt till tak på Ullared som jag trodde det skulle vara. Jag kvävs av folks konsumerarandedräkter. Och min egen. Plopp, plopp. Mina ögon har trillat ut och hjärnan har sipprat ner och ligger som en smet på golvet bland trasiga galgar och hundratals foppatofflor som hasar förbi. Tittar på högarna med tandkräm och strumpor och krämer och jumprar och julprydnader och tanter som maniskt sliter åt sig tjugo 100-pack trosskydd för de vill verkligen skydda sina trosor.

Jag frågar min bror om han tror att Ullared är ecofriendly. En retorisk fråga. Klart det inte är. Mil i bil för att köpa saker utan kvalité som man inte egentligen behöver, som plastats in och skeppats från Kina.

Jag känner mig som en brottsling när jag packar ihop min gulblåa kasse och går därifrån. När jag sätter mig i bilen hinner jag tänka ”Hit vill jag åka någon mer gång” innan jag somnar av utmattning och dreglar ner hela mig.

Alla lemmar är i behåll och de är solbrända.
Alla lemmar utom rumpan, såklart.

Den är kvar men inte solbränd, alltså.

Min foundation har blivit för mörk och jag vill inte lägga pengar på smink. Så nu åker jag, mamma och mormor till Teneriffa i en vecka och gör något åt saken.

Kanske skickar något vykort. Även fast jag inte gillar känslan av ”Hej, titta här är vi nu!”. Ganska pösigt. Fast jag gillar att få vykort av andra, ändå. Bara det inte står att solen skiner och fåglarna sjunger och glassen smälter även i skuggan, hejdå. För det vet man ju att det i regel gör på turistöar. Nej, då får det vara.

Har maniskt wikipediat om den lilla turistön, eftersom det ligger i min natur att maniskt wikipedia sådant jag inte vet så mycket om. Teneriffa bildades för sju miljoner år sedan. Där ligger världens tredje största vulkan. Teide heter den. Och lille Horatio Nelson förlorade sin högerarm på Teneriffa 25 juli 1797. (Stackars lille Lord Nelson som dessutom förlorade synen på höger öga under koalitionskrigen mot Frankrike 1794.)

Blir nog en spännande resa ändå. Hoppas att jag kommer hem med alla lemmarna i behåll. Fridens liljor!

Med Suntrip Mot Solen – Bengt Palmers

Jag blir så avundsjuk på de som alltid vetat vad de ska göra av sina liv. De som såg sin morbror spela balalaika på fyllan när de var tre år och visste direkt att detta skulle de viga sina liv åt. Balalaika. De som ville bli delfinskötare på lågstadiet, inte bara för alla andra ville bli det , och sedan blev det. (Alla i lågstadiet ville bli delfinskötare. Förstår inte varför. Delfiner är bara en liten och ful variant på valar.)

Det är inte det att jag är lat eller omotiverad. Jag har ett överflöd av motivation! När jag engagerar mig  i något jag gillar brinner jag innerligt för saken. Jag är fylld av entusiasm. I ungefär tre dagar. Eller tre minuter. Jag vill göra tusen saker.  Slutar med att jag sätter mig med min sorgliga virkning och lyssnar på iPod. Bara för att jag inte kan bestämma mig för vad jag verkligen vill ägna mig åt.

”Ingen brådska! Du är ju ung och har hela livet framför dig. ”  Jag vet redan det.

Idag gjorde jag slag i saken och lärde mig virka mormorsrutor. De fyra första var ena gudsförgätna och skeva stackare, men sen började det arta sig. Tillslut fick jag till en som var bra nog att skicka in till Morgonpasset i P3:s jättestora mormorsfilt, som ska auktioneras ut via Musikhjälpen i december.

Alltså, jag har lärt mig virka för välgörande ändamål. Känner mig som Moder Theresa. Fast hon  kunde nog varken virka mormorsrutor eller jättesmå prinsesstårtor.

Hursom. Det här med att virka var sådär bullmamma-trevligt och tids nog ska jag producera en hel egen filt. Resultater får ni se om sex-sju år, då den är klar.

Ungfär så där är det nu. Dagarna har flugit förbi. Jag har sovit till två på eftermiddagarna, vaknat förvirrad och sett solen gå ner till frukostkaffet. Men nu börjar jag repa mig och jag är nog redo att  möta världen, frisk och stark.. snart. Kom igen.. Jag har så tråkigt.

The Sugarcubes – Walkabout

Det finns så galet mycket saker jag hellre vill göra än snyta mig, hosta, äta medicin, tycka synd om mig själv och vara för orkeslös för att göra alla de där sakerna jag hellre vill göra.

Laleh – Kom Tilda
Beirut – Elephant Gun

När det är som jobbigast i sjukeriet ringer finaste Frida till mig.
Vi pratar strunt en stund och jag glömmer det ömmande och svidande för ett tag.
Tänker att jag kanske överlever baconfebern, i alla fall.
Dessa beatlar är till dig Frida! <3

..händer det mystiska saker i vår värld.

- Här växte det äpplen, anmärkte mumintrollet sällskapligt.
- Men nu växer det snö, sa Too-Ticki avlägset och gick vidare.

Hade en helvetesnatt inatt. Frossa, hosta och feber som brände hål på huden. Jordens ryggvärk som gjorde att jag var tvungen att ligga på mage över en kudde, med ryggen böjd bakåt som en banan. Sedan huvudvärk,  tandvärk och öronvärk på det. Sms:ade mamma i panik mitt i natten och bad henne hämta värktabletter, men hon sov gott i sin säng. Somnade jag med tillslut och vaknade på morgonen sjöblöt. Tror det är svininfluensan som satt in.  Inte spår av min barndoms hypokondri som jag annars brukar förlita mig på. Svininfluensa!

Såklart blir jag sjuk då Miriam är hemma i en ynka dag, innan hon ska iväg på spelningar. Jävla skit.

Blev säkert smittad av en av de andra två Alex De Large på Hugo i lördags. Av han  som tog tag i mitt ansikte och gav mig en puss mitt på munnen och sedan en klapp på rumpan.  Om det inte var han, så är han ju ändå smittad nu. Rätt åt honom.

Hoppas du också ligger på mage över en kudde med den smärtande ryggen böjd som en banan. Idiot.