Som jag nämnde i föregående inlägg ska jag till Vietnam tillsammans med mormor och hennes pojkvän Karl-Erik. Nu kanske ni tror att jag ska putta runt två rullstolar i två veckor, men se både mormor och Karl-Erik är både hippa och pigga för sina åldrar. De slänger sig till och med med uttryck som är så moderna att jag inte hänger med. Till exempel: Kalle sa att han skulle ta mina sprayburkar och rita en tag på väggen. Mormor fick förklara.
Nåväl. Om en dator finns till hands ska jag skriva några rader och berätta om landet i öst. Om inte annat blir det en massiv fotografi-kavalkad när jag kommer hem igen. Hejdå.
Idag började jag skolan. Lärarna verkar bra och kursen spännande, så det blir nog ett bra år. Dock, på grund av bad timing, missar jag både nollning och sittning och jag måste plugga de två första veckorna på egen hand.
På en strand i södra Vietnam.
Inatt drömde jag att följande hände på introduktionsmötet till konst-vetenskapen: Jag hittade inte salen och kom försent. Jag sabbade lärarens fina bildspel och det tog jättelång tid att fixa tillbaka. Jag missade klassfotograferingen för jag sminkade mig i en annan del av klassrummet. Jag hade inga byxor på mig. Alla hatade mig.
Kanske är lite pirrig ändå.
Det närmaste jag har varit en spa-behandling var när mitt omotiverade acneutbrott förra hösten hade nått sin kulmen och jag, lyckligt ovetande om vad en ”portömning” var för något, gick till Salong Törnrosa för att få bukt på eländet. Kan ha varit det vidrigaste jag vart med om.
Men så idag tillbringade jag och Frida några timmar på spat (Spa i bestämd form, någon? Spaet?) på Grand. Ett riktigt spa. Vi bubblade bubbelpool, åt frukt och drack juice. Sedan blev vi inpackade likt avlidna faraoniska kungar. Fast en hudterapeut istället för Anubis. Oljor och krämer och så lite massage. Skönt gånger tusen. Min hud har aldrig varit så enfärgad.
When I Grow Up from Fever Ray on Vimeo.
Seven from Fever Ray on Vimeo.
If I Had A Heart from Fever Ray on Vimeo.
När jag var fem år hade vi besök av en familj som mina föräldrar hade jobbat med eller något i den stilen. Ytligt bekanta. Med sig hade de sin blondlockiga änglalika dotter. Skitjobbig var hon. Och mesig. Och ovanpå det rätt så bortskämd.
Tillsammans åkte vi till Kolmårdens djurpark. Där blev ängeln biten av en iller och började gråta. Jag skrattade rått och mamma sa till mig att man får minsann inte skratta åt små blondlockiga änglalika skitjobbiga mesiga flickor. Fast mamma har förklarat efteråt att hon också tyckte det var kul.
Väl hemma igen ville ängeln leka i mitt rum. Jag höll emot dörren och skrek. Ängeln sa till sin mamma som sa till min mamma som sa åt mig att jag inte får göra så mot blondlockiga änglalika skitjobbiga mesiga flickor. Jag fick släppa in henne. Fylld av illvilja lurade jag i henne att jag kunde prata engelska. Jag pekade på texterna över knapparna på min bergsprängare och läste högt för henne vad det stod och förklarade vad det betydde. ”Rewind, högre volym. Tuning, nästa låt.”
Stör mig fortfarande på folk som får vad de vill ha bara för de är söta. Och om jag är taskig mot någon som är både söt och dum, vet ni vem ni har att skylla. Ängeln.
Leopard-Skin Pill-Box Hat – Beck
Hittade denna bok idag, på en av Norrköpings många loppisar. Här får man bra och raka tips om hur spädbarn och kaniner ska utfodras och hur man på lättast sätt blir av med en punchfläck.
Så fick Lars Winnerbäck två priser till på P3 Guld. Jag undrar hur han lever och bor egentligen, Lasse. Hur han får plats bland alla sina rockbjörnar och grammisar och guldmickar. Han måste ju snubbla på dem jämt och ständigt. Hamna i maten hela tiden så han måste spotta ut dem och alltid stå ivägen när han ska se på TV.
Måste vara skitjobbigt.
Inte för jag någonsin tvivlat på att redaktionen på Aftonbladets skvallerbilaga ”Klick!” till största del består av inkompetenta idioter, men när det enda de kan skriva om är om vackra, roliga, intelligenta Mo’Nique är hennes orakade ben på Golden Globe Awards blir jag sur. Det sliter och drar i mina rödstrumpe-nerver.
Tycker de borde skriva om alla lurviga karlakroppar på Golden Globe också. Ett extratjockt nummer fullt med bilder på ludna män. Inte mer än rätt. Och så håller de sin journalistiska standard.
21 september 1998 damp detta brev ner i min brevlåda. Vi var så tajta, Kungen (eller Gurra, som jag brukade kalla honom) och jag. Synd att vårt förhållande rann ut i sanden.
Vi kunde fått det fint, Gurra och jag.
Ps. Gurra, om du läser det här.. Tveka inte att ringa mig!
Tänker på dig fortfarande. Ds.
Pascal och jag har myst och gosat om vartannat hela eftermiddagen. Mysigt.
I fredags blev jag idiotförklarad utan att varken röra en min eller säga ett ord. Två tjejer snubblade ut från tjejtoan på Otten, varav den ena med kjol och trosor nere vid knäna. Jag tittade på dem, lite förvånat om något och ena tjejen tittar argt på mig och säger “Men det är ju så jävla trångt här inne! Nämen okej, va fan, hon tycker att jag är dum i huvudet!” Den andra tjejen tittar ännu argare på mig och nickar instämmande och så vinglar de ut i neonljuset på sina smala klackar.
Jag vill bara kräkas lite ibland. Folk blir vidriga på krogen. Och jag blir också vidrig, uppenbarligen. Men när allt kommer omkring har hon nog rätt ändå, tjejen på toan.
Dance Anthem Of The 80′s – Regina Spektor
There’s a meat market down the street
The boys and girls watch each other eat
When they really just wanna watch each other sleep
Jag har hälsat på min vän Lovisa i Stockholm. Vi såg Dali på Moderna Museet, äntligen. När jag var liten kotte tog jag alltid fram den stora Dali-boken varje gång jag kom hem till mormor. Satt i timmar och förundrades och facinerades. Och nu fick jag se dem på riktigt. Fick gåshud flera gånger.
På kvällen såg vi Avatar 3D på Rigoletto. Trött i käkarna av all spänning. Nu är jag besviken över att jag inte är 3 meter lång, blå och född på planeten Pandora. Så jag kan sexa mig bland självlysande svampar hela dagarna.
Idag åt vi sushi och var på Lovisas filmskola. Vi lekte lekar och gjorde övningar om undertexter. Sedan fick Lovisa ett infall och peircade tragus och så fick jag ett brev i kuvert av henne, som jag skulle öppna när jag kom hem. Det gjorde jag, och inom kort kommer den hamna inom glas och ram.
Kylan sticker riktigt i kinderna.Tur att mamma kan sticka fina halsdukar som håller en varm.
This Is The Year – Marit Bergman
Jag vill poängtera att jag inte är någon beundrare av kungafamiljen. Men nog är det synd om dem, monarkerna. De får göra tråkiga saker som oftast ser ut att vara ytterst motvilligt. Stela leenden och vinkningar och kungen skjutsas runt i landet och får hålla tal med svåra ord i och Örebro är Arbåga och Viktoria måste varje födelsedag sitta på Öland och titta på Robert Wells och mera kött och det säger bara klick.
Och de är födda till det, stackarna. De har inget val.
Grattis till min älskade Frida på födelsedagen!
Vi hade inbrott här hemma igårkväll. In genom köksfönstret kom tjuven och lämnade glassplitter på kökgolvet. Polisen spärrade av med beck-band och letade fingeravtryck med borstar och pulver.
Smycken tog han, tjuven. Mina smycken och mammas smycken. De var inte värda särskilt mycket alls i pengar, men jag kommer aldrig få återse halsbandet jag fick i doppresent bestående av två små, små skor. Och jag lär heller aldrig få återse de sista relikerna av min farmor i form av snirkliga hängen i silver.
Min garderob var utriven också.
Han borde snott mina skitiga trosor som låg i och utanför garderoben istället. Har hört att det ska vara en bra marknad på internet för sådant.
Januari. Börjar min praktik på folkbladet, jag ritar så fort jag får tid och vår orangeögda inneboende hund, Jill, lämnar jordelivet.
If I could have a second skin I’d probably dress up in you.
Februari. Jag börjar på konstkursen på folkuniversitetet och får lära mig rita och måla. Och så har jag ont i magen hela månaden och är hos doktorn och blir stucken med nålar.
Mars. Min bror och jag ser The Hives på Flygeln och jag börjar på världens bästa praktik på Norrköpings Stadsmuseum som jag fortfarande saknar.
Hade en riktigt good time.
April. Jag blir beroende av ost, jag fyller 18 och njuter av vår.
Julie Doiron – Spill Yer Lungs
Maj. Jag har min lilla utställning på Stadsmuseet som sedan blir recenserad i nt.
Juni. Jag tar studenten och är sjuk hela studentveckan, byter efternamn från Olsson till Ackerfors och tågar till Örebro och hälsar på Robin.
Juli. Jag spenderar mycket tid på en brygga vid Bråviken med huvudet nedkört i någon bok.
Augusti. Jag och Frida åker på födelsedagspresents-Paris-resan. Vi äter sniglar och baguetter, går vilse och har det fint.
September. Miriam flyttar till London och jag börjar skriva krönikor till Folkbladet.
Casiotone For The Painfully Alone – White Corolla
Oktober. Jag åker till London och hälsar på Miriam. Vi åker till Camden, går i Richmond Park, åker mycket tunnelbana, dricker vin och så vidare.
Belle & Sebastian – Mornington Crescent
November. Jag får baconfeber och tror jag ska dö, jag, mamma och mormor åker till Teneriffa och blir bruna, jag lär mig virka och virkar en halsduk och jag börjar övningsköra. Med bravur.
The Smiths – William, It Was Really Nothing
December. Bror och jag åker till Stockholm och ser Regina Spektor på Cirkus, jag blir antagen till Konstvetenskapen på LiU och jag köper böcker, letar lägenhet och är förväntansfull.
Ja, tryck på det blinkande eiffeltornet
och följ min blogg.