Jag är där. I mustaschen.
Idag berättade min lärare, Bengt, om en man vid namn Étienne-Louis Boullée. En man med romantikens högtflygande idéer strösslade på allt han tog sig för.
Boullée fantiserade om att få bygga ett minnesmonument till vetenskapsmannen Isaac Newton. Ett klotrunt monument skulle det bli. 150 meter i diameter. Inuti skulle det enbart finnas en ensam sarkofag och i taket skulle solljuset lysa in genom små hål och bilda en sagolik stjärnhimmel.
Denna fantastiska dröm slutar tyvärr med ett antiklimax, då detta tilldrog sig år 1784 och den dåvarande arkitektoniska utvecklingen helt enkelt inte tillät byggen av dessa kaliber. Étienne-Louis Boullée dog senare, som man gärna gör om man inte är mer än människa, och minnesmonumentet förblev ett minne blott.
Ett faktiskt minnes-monument.
Ska iväg och säga ajöss och tack för fisken till Norrköpings uteliv.
Staygold, Spank Rock, Damien Adore & The Lady Tigra – Backseat
Tack!
Jo för jag är, mina damer och herrar, från och med första april en Linköpingsbo. Och så är det vår i luften. I min luft, i alla fall.
Det går bra nu, kompis, det går bra nu.
Zigenarliv Dreamin – Håkan Hellström
Fantastiska Fröken Eple tipsade idag allmänheten om denna:
Hittade denne unge man bortglömd i min mapp.
Gas Gas – Goran Bregovic
Kalasnijkov – Goran Bregovic
På bussen på väg till skolan spelades In the Summer Time på radio. In the summer time when the weather is high, you can chase right up and touch the sky, when the weather’s fine. Så tittar jag ut och vill kräkas. Helst på busschauffören som satt igång skiten.
När vi står tjugo finniga studenter inne i en liten, liten busskur och otåligt gräver hål i slasket medans snön blåser in i näsan underifrån och bussen är sen och snöhögen på kapuschongen växt sig stor, får jag lust att föreslå ett kollektivt självmord. Jag tror det skulle bli uppskattat.
We’re not grey people, we’re not dirty, we’re not mean. We love everybody, but we do as we think. When the weather’s fine. Tsch tsch-tsch, uh!
In The Summer Time – Mungo Jerry