Matlagningsfailure
30 Apr 2010Jag har inte, sedan jag flyttat hemifrån, lyckats en enda gång att laga mat utan att den: 1. Bränner fast 2. Kokar över
Trodde i min enfald att jag hade lyckats idag. Översaltade jävla idiot-ris.
Jag har inte, sedan jag flyttat hemifrån, lyckats en enda gång att laga mat utan att den: 1. Bränner fast 2. Kokar över
Trodde i min enfald att jag hade lyckats idag. Översaltade jävla idiot-ris.
Någon gång under min barndom fick jag och min fantasi för oss att det var döda djur som brändes på Gärstadverken. I min lilla värld symboliserades dessa döda djur av en vit häst.
När jag av olika anledningar for mellan Norrköping och Linköping i vår gamla Toyota Land Cruiser HJ60 -87, alternativt vår gamla Volkswagen Passat B2 och med stora ögon såg på Gärstadverken och såg ångan komma ur skorstenarna och kände den kvalmiga lukten kunde jag inte låta bli att tänka på den vita hästen. Den hade, som hästar gör, sprungit på en äng och betat i godan ro i hela sitt liv tills den blivit gammal och sjuk och självdött under en ek i ett hav av vackra blommor. Då hade den på något vis transporterats till Gärstadverken och eldads upp i en ugn.
Nu när jag ungefär femton år senare får en slaskskrapa och tackbrev från Tekniska Verken (som får energi från Gärstadverken) för att jag har dem som elleverantör blir jag illa till mods. Det enda jag kan tänka på är den vita hästen. Energin från den vita hästen värmer upp mitt duschvatten, cirkulerar i mina element, värmer min frukostgröt och håller, i skrivande stund, datorn igång.
Tröstar mig med att fantasihästen faktiskt självdog.
Jag har skaffat det dära Spotify Social. Ska försöka styra upp några ordentliga playlists, men så länge kan ni njuta av denna. Musik att somna eller hångla till.
Och mitt i allt poserande ville mitt ena pärlörhänge ramla bort och försvinna i röran av tapetskräp.
Det målas om i min lägenhet. Lager efter lager av omsorgsfullt valda tapeter av olika kulörer med olika mönster från olika årtionden ska rivas bort och ersättas med praktisk vit färg. För detta uppdrag har min hyresvärd skickat hem två hantverkare till mig.
Det finns två typer av hantverkare. Den ena, något romantiserade kan hända, med svällande deltamuskler och ett verktygsbälte fullt av stora, testosteronosande verktyg på den välsvarvade höften, vars renovering alltid avslutas med en snabbis på arbetsbänken. Den andra är från östeuropa och luktar rakvatten.
I mitt fall stämmer den senaste hantverkaren bäst in på mina grabbar. Den ena har en så brutal hockeyfrisyr att den troligtvis var brutal redan 1985. Det luktade billig herrparfym hemma långt efter de hade gått. Detta gör givetvis ingenting så länge det blir fint i rummet och jag inte hittar min smutstvätt på eBay.
Men snabbisen på arbetsbänken kan jag glömma.
Nu, mina damer och herrar, tänker jag göra litet reklam. För jag har nämligen upptäckt att en liten, liten vietnamesisk affär i Linköping där de säljer vietnamesiskt kaffe. På Torggatan. Åk dit, köp det. Det i påse för 30 spänn.
Och en varm sommardag ska ni: sluta upp med en slät och stark kopp svart kaffe-tönterierna, göra kaffet, kyla ner det med is, hälla i lite okokt kondenserad mjölk och känna smaken av kaffeorgasmen.
Detta fungerar givetvis bra även som morgonkaffe, kaffe på maten-kaffe och eftermiddagsfikakaffe. (Kanske lite mindre bra som kvällskaffe då jag misstänker att koffeinhalten är en sådär 500% högre än i vanligt svennekaffe.)
Jag hörde ett märkligt samtal på bussen idag. Två grönkappade tanter satt och diskuterade vulkanutbrott, tågtrafik och förseningar. Ena tanten sa, på tal om tågtrafik: ”Jag fick bröstcancer i somras och fick pendla massor mellan Tranås och Linköping för att strålas.” Varpå den andra tanten svarar: ”Oj, vad jobbigt!” och syftar på att den ena tanten fick pendla massor mellan Tranås och Linköping.
Jag ska aldrig mer klaga när jag behöver pendla.
Jag hade fest igår. Flyttgrötsfest med maskerad på tema M som i MARIA. Det kom en morot, en militär, magneter, en mumie, maffia, Martin Timell, The Masks, en mustaschprydd motsägelsefull och medioker moderat maskeraddräkt och inte mindre än två Marilyn Manson. Och så Marie Antoinette, såklart.
Tack för en underbar kväll och tack för alla fina presenter! Jag visste inte att det gick att bli förälskad i ett överkast.
70-tals-linoleum, tant-skafferi och lite monarki-ironi. Bästa köket.
Skulle egentligen leta efter en fin affisch att sätta på väggen i mitt nya hem, men hittade istället denna fantastiska LP. Nu är jag lycklig och älskar Vaxkupan mest i hela världen.
Drog till minnes att det skapades ett word-dokument inatt. Döpt till “kvartifyra-tankar.” Stor bokstav på rätt ställen, inga felstavningar.
Problemet med populära klubbar i Norrköping, eller troligtvis var som helst i Sverige, är att man till 30% av tiden köar till olika saker (inträde, toalett, garderob), 60% letar efter folk och 10% plockar bort krossat glas som fastnat i skosulorna. Men så spelar de Håkan Hellström ibland, så det är inte så farligt ändå.
Imponerande tankeverksamhet.
På bussen till Linköping vinglade det in en tjej på höga kilklackkängor och satte sig bredvid mig. Hon hade gyllenbrun hy och jättelångt, sådär medvetet trasligt hår. Smal, lång och snygg. Att sitta bredvid en fulare för att själv verka snyggare fungerade inte idag. I alla fall inte för mig.
Men så börjar den gyllenbruna tjejen äta på en baguette som luktar gammalt, tappar en svampig gurkskiva på golvet och snyter sig sedan högljutt i servetten.”Ha! Så långt kommer man minsann inte på yttre perfektion allenast”, hann jag tänka innan hon drar fram sin mobil och frågar någon i andra änden (på perfekt engelska) vad det är för bilder som ska tas och att hon vanligtvis bara gör catwalk-jobb.
Jag måste, MÅSTE sluta döma hunden efter löshåret.
Åh, du försummade blogg. Jag är ett levande exempel på att man faktiskt kan tycka synd om en webbplats. Jag får skylla mig själv att jag knappt har några läsare kvar. Å andra sidan är det en befriande känsla för jag kan ju skriva i princip vad jag vill.
Delfiner är fula, Twilight är överskattat och Benedictus XVI borde flytta till Uranus.
Jag fick nycklarna idag och firade det med en punchrulle i lägenheten.
Hade det inte varit för den turkiska maten till äldreboendena hade jag trott att detta var NTs aprilskämt.
För övrigt, så jävla taskigt. Jag vill inte ens tänka på besvikelsen när alla uppvärmd-potatis-med-sås-trötta pensionärer inser att de inte kommer få varken meze eller kebab.
Aldrig någonsin.
