Och nu ett exempel på vad som kan knäcka mig så det räcker för en hel dag. Jag går till hemköp på hörnet för att handla och ser en bekant. Tänker Nu ska jag säga hej!, den bekanta säger Tja! och jag säger Tjej! Tjej är en synonym till kvinna eller kanske flicka. Det vet givetvis min hjärna väldigt väl. Inget ord man hälsar med, i alla fall.
Sprang långt in i affären och slängde i en tiramisuglass för tjugonioochnitti i korgen som fick ersätta den ordinarie kvällsmaten. En chans, ett ord. Och det skulle bara bli sämre om jag försökte rätta till det.
Om jag ändå kunde göra bort mig på ett mer charmigt sätt. Som på film. Där alla tjejer som gör bort sig är charmiga. Tjej!
Fräknar på näsan, jordgubbar i magen och stöv under naglarna. Bra dag.
På uppropet till sommarkursen i kulturpedagogik var ett moment att skulle vi ställa upp oss på en tänkt sverigekarta. Vi skulle ställa oss där vi kände oss hemma. Jag ställde mig någonstans på mitten och sa Linköping när turen kom till mig att tala om vilken stad jag stod på.
Efter drygt två månader. Det är väl ganska imponerande för en stad, eller?
Världens snyggaste, tror jag. Mjau.
