På uppropet till sommarkursen i kulturpedagogik var ett moment att skulle vi ställa upp oss på en tänkt sverigekarta. Vi skulle ställa oss där vi kände oss hemma. Jag ställde mig någonstans på mitten och sa Linköping när turen kom till mig att tala om vilken stad jag stod på.

Efter drygt två månader. Det är väl ganska imponerande för en stad, eller?

Oskar Linnros – Från Och Med Du